5/9 00:10

Usch, vad är jag för en mes egentligen :)
Kan knappt öppna min blogg utan att gråta längre.
Först känns allt okej, sen blir jag den tänkande hanna, inte helt medveten om vad jag gör.
Känns som jag suttit här inne i år.
Tanken på att leva såhär stilla i månader gör mig illamående.
Jag vill inte sitta här och klaga, men jag är inte den stillsamma typen i vanliga fall.
Jag vill ut och springa, spela fotboll, gå i skolan, skratta och ha roligt.
Vara samma glada person som jag varit tidigare.
Men det känns verkligen långt borta nu..
Och ja.. who the hell is gonna believe me, if i dont believe in myself..
Jag känner mig bara helt körd, som ingenting ungefär.

I'll be alright, psykiskt också, ge mig bara lite tid.
<3


Kommentarer
Postat av: Jesper

förstår att det känns segt och att inget man säger hjälper, du måste tro på dig själv. tiden gårt fort, det har vår tid tillsammans gjort. jag älskar dig <3

2008-09-05 @ 07:36:13
Postat av: mini

jag vet hur det känns hannis, eller nästan iallafall.. Men jag vet att du klarar det! det blir bättre, och med mitt och andra stöd på vägen kommer det gå bra, hanna. Det vet jag :)<3

2008-09-06 @ 16:50:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0